UNICA-bloggen: Robin tycker till om UNICA-festivalen 2009

2009-09-20

Sista inlägget, vi har haft det underbart, tack för oss!

UNICA är världsorganisationen för alla nationella amatörfilmförbund. UNICA är representerade i FN-organet UNESCO. Drygt 30 länder är medlemmar. Deras målsättning är i korthet: Promoting Non-Commercial Film & Video Making. 71st World Independent Film Festival UNiCA Gdansk Poland 2009.

Förväntningarna:
Att få se independent filmer av talanger vars filmer blivit utvalda av respektive land.
Att få se 1 minuts filmer av talanger vars filmer blivit utvalda av respektive land.
Att få lära känna, knyta kontakter och prata film med filmare från hela världen.
Att få lärdom i hur man på egen hand distribuerar sina filmer.
Att få visa min film internationellt och för första gången få se den på duk.

Organisationen:

Som vi tidigare nämnt så var det oväntat mycket gamla människor på festivalen och öppnings ceremonin var formell och tråkig. Allt skulle översättas från Polska till Tyska, Franska och Engelska. Gdansk borgmästare var där och han var inte sen med att uppmana gästerna till att rösta fram Gdansk som Cultural Capital of Europe år 2016.
Hela uppläget av aktiviteterna var som planerade för att visa vilket kulturellt mekka Gdansk är. Jag vet inte hur många gånger man fick höra, "Gdansk, which is currently running for the prestigious title of the European Capital of Culture 2016, bla bla bla".

Workshopen bestod utav 15 stycken unga filmare(som för övrig var 60% av alla unga filmare där) från Holland, Tyskland, Schweiz, Slovakien, Ryssland och Polen. Dom blev uppdelade i 5 grupper och varje grupp hade samma uppgift:
Att göra en promotional video för staden Gdansk som sedan Gdansk kulturcenter(eller liknande) hade rättigheterna att distribuera.

Aktiviteterna under festivalen var som gjorde för rika turister. Det som gick emot strömmen var rock konserten där hälften av publiken gick ut efter första låten.

Vi fick vi se femåringar som tränat på att spela violin sen åldern då man börjar prata. Succé, vilken jävla _show_! Dom spelade sina instrument bättre än jag pratar Svenska.
Vi fick se Polska marinkårens orkester strutta omkring vid kajen och spela Yellow submarine för oss och endast oss.
Vi fick åka på en kryssning till paradis ön Hel där vi även fick se en konsert på båtresan hem.
Vi fick se en teaterpjäs med 100 stycken aktörer inblandade.
Vi fick måla gips lejon som en Polsk skulptör hade ordnat.
Vi fick se en vernissage med en Polsk konstnär.
Vi var på guidade turer. En turistpark med 'sevärdheter' bl.a. det upp- och nervända huset och världens längsta planka(!). Ett detaljrikt slott och en halv-dags tripp runt Gdansk gamla stad som jag och Åsa smet ifrån ganska fort.
Vi blev bjudna på mat, öl och vin.

Man kan ju fråga sig om vi var där på en film festival eller om vi var där på semester?
Sen kan man ju också fråga sig hur mycket det här kalaset kostade och vad våra aktiviteter tjänat till?
Sen kan man ju fråga sig varför 90% av alla kongresskorts innehavare var på väg att gå antingen i pension eller i graven?

UNiCA festivalen är ett årligt möte av äldre främst tysktalande individer från överklassen som lärt känna varandra genom sin hobby, film. Dom har träffats i decennier på UNiCA som är deras årliga gemensamma semester som cirkulerar runt i världen där dom visar upp sina hemmagjorda filmer, gör lite sightseeing, tar bilder av varandra, filmar varandra, äter god mat, dricker mängder med öl och vin, socialiserar med varandra och klappar varandra på ryggen.

Genom sina kontakter och sina mål, bl.a. "Promoting Non-Commercial Film & Video Making" har dom blivit representanter i ett FN organ, fått ett fritt spelutrymme och alldeles för mycket luft i sig. Dom gynnar inte independent film, snarare smutskastar den.

För att göra det enkelt för sig så har dom ett paketpris på sina aktiviteter som ligger på 2500kr per skalle, 300 personer betalar det här och får sina egna kongresskort. På detta måste man ha råd med boende, mat, dryck och resa tur-retur för ytligare X antal tusenlappar. Det finns inte många unga filmare, eller ens independent filmare, som har råd med ett sånt kalas. Detta tillsammans med deras taskiga inställning mot de unga deltagarna leder i sin tur till att de unga filmarna varken kan eller vill komma in i grupperingen. Kongresskortet skulle kunna kosta 500kr om det inte var för alla upp- och nervända hus och guidade turer.

Vi åkte ju dit för film och inte världens längsta planka.

Detta leder i sin tur till att UNiCA kommer dö ut tillsammans med sin generation inom de närmaste decenniet. Om dom inte gör något åt sin inställning.

Och på den pannkakan bör också deras språkkunskaper tilläggas. Under alla dessa år har dom tysk textning på filmerna varit standard. I år var första året som filmerna textades på Engelska och de tack vare de _3_ organisatörerna som var under 30, som för övrigt gett mig nästan all insider information, kämpa i flera månader för. UNiCA styrelsen brydde sig inte alls om att unga människor pratar engelska och inte tyska. Men efter påtryckningar så fick dom till slut ge sig och majoriteten av filmerna vart textade på engelska. De yngre organisatörerna har jobbat med UNiCA2009Gdansk i 2 års tid och tydligen ska det ha varit ett helvete att styra upp saker och ting med deras ledning eftersom att ledningen varken förstår sig på eller använder sig av Internet.

Under någon utav de första dagarna fick jag erfara Tyskan när jag gick fram till ett bord där det stod en tom stol, tittade en man i ögonen och frågade vänligt "Is this seat taken?". Svaret jag får är "No" och naturligtvis så tackar jag honom och tar tag i stolen. Då hugger gubbjäveln tag i stolen, slår, viftar med sina händer och skriker på mig på Tyska. Vafan om jag frågar dig något på Engelska och du svarar på Engelska och jag sedan agerar utifrån svaret så kan du ju fan inte bli förbannad på mig och börja skrika på Tyska?! Jag släppte bara stolen vände mig om och tänkte för mig själv att det är inte hans fel, hans farsa var säkert Goebbles eller nått...

Filmerna:
Jag såg på ett ungefär 70% av alla filmerna. De filmer som faktiskt var bra var oftast studentfilmer eller Jeunesse.

De länder som höll bra standard var Tyskland och Sverige. Åsa tyckte även att Polen och Argentina höll standard. Själv missade jag de blocken. Frankrikes block ska tydligen också ha varit rätt så bra. Finland, Georgien, Korea och Estland hade även en del godbitar. Finland hade en Bollywood-dans film på 17 minuter som var helt underbar!

Dom som skämde ut sig rejält var Italien, Holland och Spanien.

Vissa filmer var så usla så jag blev irriterad på att folk klappade händerna. Vad tror ni händer om någon skiter på ett bord och ni klappar händerna? Han skiter på fler bord. Sånt beteende ska inte uppmuntras. Det är äcklig. Det är fel.

Juryn och deras bedömningar:
Juryn bestod av följande: Man 68, man 30, man 63, man 55, man 52 och blond kvinna 24.

Vi stannade och lyssnade på Juryns kommentarer av Schweiz och Sveriges filmer. Det var en av de Schweiziska filmerna, en slags dokumentär om en utekväll, som jag och Åsa tyckte mycket om men juryn tyckte att beskrivningen som ges av filmen i UNiCA häftet inte alls stämde överens med filmen dom såg. Men filmen dom såg smutskastade dom och kommenterade bl.a.. med "Vi förstår inte vad regissören försöker säga". Jag förstod ganska snabbt under filmens gång att regissören egentligen inte försökte säga något speciellt men han hade lyckats skapa en otrolig känsla i den. Jag träffade sen regissören flera dagar senare och fick detta bekräftat. Han hade ingen aning om vad han hade gjort, han var lika berusad som dom han filmade. Han hade aldrig hört någon snacka så illa om hans film förut.

De svenska filmerna;
Untitled: "When you make a film like this it's very important to light up the bodies in the right way. The editing is also very important" "I would like to ask the director when he decided it was a final cut".

Bristningar: Dom gillade fotot och skådespeleriet men dom tyckte inte att storyn höll fullt ut.

Båten: "It was a good idea of how to show one mans life".

Syskonsommar: Dom fattade inte vart filmen var på väg, vilken värd den utspelade sig i och dom köpte inte att karaktärerna var barn. Skådespelarna måste ha varit 30 år gamla, minst 25 tyckte en jury medlem, han satt hela filmen och väntade på sex scenen som aldrig kom.

Å andra sidan: Först tänkte dom hoppa över att ens prata om filmen och skrattade men sen kom dom på att dom måste säga något om alla filmer så dom sa helt enkelt, "I saw this style of making a film 20 years ago on child program and it was not good then and it's certainly not good now".

Drawn To You: "I actually liked this film" "I really liked the animated part" "I wasn't sure if she was thinking or if he was thinking or if it was actually happening" "I was afraid that there was nothing more to it but when I saw that the guy drew the picture of the girl at the end I was satisfied".

Festivalen avslutades med visning av två stycken filmer som vann guld i Nationella klassen, de två som fått mest röster av juryn. Jurymedlemmarna blev arga på organisatörerna för att en av filmerna visades eftersom den inte var speciellt bra. Fastän var dom själva som röstat fram den.

Jag var inte ensam om att tycka att juryn var ett skämt. De yngre organisatörerna skämdes över dom.

Priserna:
Drawn To You och Bristningar vann brons i filmskolklassen respektive Jeunesse klassen. Yay! Tyckte dom förtjänade mer men Yay i alla fall!

"The Job", en Argentinsk animerad film vann guld i Nationella klassen och det förtjänade den verkligen. Den handlar om en man som vaknar upp och ska till jobbet. Hans lampa är en man med lampskärm på huvudet, hans bord och stolar är kvinnor som hukar sig, han tar en taxi och taxin är en annan man som springer med honom på ryggen etc. och så slutar den med att hans egna jobb är att våra dörr matta åt en direktör. 8 klockrena minuter.

Sen var det 2 andra som vann guld i den Nationella klassen.
Den ena såg jag aldrig, den andra var den som hade fått mest röster av juryn som dom sen ångrade att dom gett så mycket röster.

"Rent-a-mate" är precis vad det låter som. En man vars enda vän är en guldfisk hittar en tidningsannons och hyr in ett par "mates" till sin födelsedag. Han har kul och bestämmer sig för att göra det igen. Det visar sig att dom kompisar han hyrt in endast har tagit jobbet på rent-a-mate för att dom är ensamma och olyckliga. Mannen får själv jobb på firman Rent-a-mate och filmen tar slut. 19 minuter. Guld.

Jeunesse guldet gick till Korea för filmen "Your world". Filmen handlar om en fri idrotts tränare och hans talangfulla löpare som inte längre vill springa. Jag tyckte om den fastän den var rätt så utdragen, 13 minuter. Jag tyckte mycket om Koreas block men min personliga favorit, "Crane Elephant", blev aldrig nämnd.

Konstigt nog(eller?) så delades det aldrig ut något första pris i filmskolklassen.

Sen var det MYCKET skitfilm som vann priser och oftast var filmskaparna någon av UNiCA rävarna.

Det mest oväntade var att den spanska filmen "Headscarf" vann silver i Nationella klassen.
Filmen börjar med en bild utav en sjukhus korridor en sölig zoom emot ett par dubbeldörrar, när det är helt inzoomat dröjer det 1 sekund sen öppnas dörrarna och ut kommer en läkare och ett par systrar springandes med en sjukhus säng. Utzoom medan dom närmar sig kameran, pan med dom när dom springer förbi sen en sölig inzoomning mot dom när dom försvinner in igenom en annan dörr. Därefter går det utför. Idé/manus/casting/regi/skådespeleri/sceneri/kostym/smink/foto/ljud/klippning/ljudläggning/ljudmix/färgkorr - allt var bara ett episkt misslyckande. Värdelös skit med konstpauser som fick mig att vrida, vända på mig och tråna mot utgången.

I snabba drag var det här vad filmen handlade om. En kvinna i ett väntrum(där hela filmen utspelar sig) har precis sätt sin dotter blivit skjuten, detta får vi reda på igenom flashbacks, då introduceras även pappan till dottern.
Läkaren säger att om dottern inte får en njurtransplantation inom 24 timmar så kommer hon dö, men han säger åt kvinnan att hålla hoppet upp, detta kommer han att återupprepa för kvinnan 3-4 gånger under filmens gång och kvinnan kommer i sin tur sitta fromt i väntrummet. 8-9 minuter in i filmen kommer en muslims kvinna med slöja in tillsammans med sin egna dotter, sin svärmor och hennes man som är medvetslös i en sjuksäng och placeras i rummet bredvid den skottskadade dottern.
Vi får se att den muslimska kvinnan har ett blåmärke på kinden, vilket skulle indikera på att hon blivit misshandlad av mannen. Kvinnan och den muslimska kvinnan får ögonkontakt och kvinnan lånar ut sin skottskadade dotters gossdjur till den muslimska dottern.
Den muslimska kvinnan går in till sin man och drar ut sladden så han dör. Då av ett mirakel så finns det en ny njure åt den skottskadade dottern. Den muslimska svärmorn tar sig gråtandes därifrån. Den muslimska kvinnan går fram till kvinnan, tittar henne i ögonen, tar av sig sin slöja och släpper den på golvet. Därefter går hon därifrån och vänder sig om i dörren mot kvinnan och vi får en 15 sekunders lång sekvens med utbyte av blickar mellan de båda kvinnorna. Sen kommer den skottskadade dotterns pappa, som vi inte sätt skymten eller hört av de senaste 25 minuterna, in och kramar om mamman till den skottskadade dottern. Slut. 28 minuter i ett väntrum med den här förbannade skiten. Tortyr! Silver.

Jag har två teorier till varför filmen vann och förmodligen är det en blandning av båda.
Han som gjorde filmen är en gammal UNiCA räv. (Vilket han även är)
Dom i Juryn tycker inte om Islam och tyckte om att se en film som visade upp en muslimsk kvinna som ett offer för en muslimsk man och som sedan sa upp sitt äktenskap och sin tro genom att döda mannen och droppa slöjan.

World Minute Movie Cup:

Under öppnings ceremonin av UNiCA fick vi se ett par filmer från förra året däribland förra årets vinnare av World Minute Movie Cup som gick såhär:

En man och en kvinna sätter sig ner för att äta middag på en restaurang (någons vardagsrum). Mannen flirtar (över)tydligt med kvinnan som fromt ler tillbaka.
Kyparen kommer in och häller upp rödvin åt "gästerna", de skålar. Sedan kommer kyparen tillbaka in med soppa åt sina gäster. Kyparen går iväg men mannen ropar tillbaka honom, Titta, titta, visar han med sitt kroppsspråk, det är en fluga i soppan! Kyparen drar fram en flugsmälla och drämmer till flugan som sitter fast i soppan. Soppan skvätter överallt och mannen får hälften på sig. Mannen rycker på axlarna och alla tre börjar skratta, därefter går kyparen fram till en svart tavla där det är ritat en getting, en fluga och något annat kryp. Kyparen drar ett streck bredvid den ritade flugan, det är den fjärde flugan han dödat. Slut.

Så här går det till. 30 filmer. 18 väljs ut av en jury och går till slutspel och sen är det 1 mot 1 där publiken röstar genom att ställa sig upp för den filmen dom vill ska vinna.

Den här filmen vann årets tävling:
(Allt till en hel-knasig pianoslinga) En gammal man med ryggproblem kommer gåendes i skogen med en käpp. Han kommer fram till en stuga där han möter en läkare som har hela läkar-kittet på sig, allt ifrån stetoskop till munskydd. Mannen vill få hjälp av läkaren som ignorerar mannen tills mannen drar fram en stor sedelbunt. Då blir läkaren glad pekar mannen åt ett hål och mannen börjar gå. Läkaren tar fram en slangbella och skjuter en sten i ryggen på mannen som nu får en jävla fart och rakar upp ryggen samtidigt som han springer därifrån. Läkaren hämtar mannens käpp och går tillbaka till sin stuga där han ställer käppen bredvid andra käppar och dylikt. Han slår av händerna som om "Ja, då var det avklarat".

Succé! Att publiken kan relatera till ryggproblem är ju inte konstigt när 80% av dom har ryggproblem. Och att relatera till lustiga läkare som blåser folk på pengar är ju inte heller konstigt när de spenderar 50% av sin tid på sjukhus. Solklar vinnare!

Den här filmen kom tvåa i årets tävling:

(Allt till en hel-knasig pianoslinga) En gammal kvinna kör en liten bil och oj så bråttom hon har. Och inga parkeringsplatser finns det heller. Inte en enda parkeringsplats! Hon parkerar bredvid den sista tagna parkeringsplatsen och hoppar ur bilen. Hon öppnar bagage-luckan och tar fram en hink med vit färg, en stor pensel och sen kan ni nog lista ut resten.

Succé helt enkelt! När paret skulle ta emot sitt pris så hade gumman med sig sin hink och sin pensel och viftade dom glatt. Väldigt gulligt.

Så här gick det för min film "Svenssonfällan" :

Efter att spenderat nästan en vecka på festivalen hade jag egentligen tappat hoppet för att komma någon vart i tävlingen. Publiken röstar, 70% av publiken är sjuttio plusare, sjuttio plusare lär ju ha en reaktionsförmåga på ungefär 2 sekunder så när dom ser min film lär det kännas som att stirra in i ett blinkande lysrör.

Min film var en av de 18 som gick vidare. Jag fick höra att min film tillsammans med 3 andra hade fått alla jurymedlemmars röster.

Dagen innan tävlingen fick jag höra att de hade lottat om vilka filmer som skulle möta vilka. En av de andra 3 som fått alla juryns röster var mitt motstånd. Polens 1-minutare, en animerad naiv kärleksberättelse gjord av en sextonårig flicka.
Polens film var bra, söt, en fin film på 1 minut som alla kan relatera till.

Min film spelades därefter och jag undrar fortfarande vad som gick snett. Nu var det stora svarta sträck rakt igenom bilden den första fjärdedelen av filmen och ljudet var helt osynkat och brusigt. Fiasko!

Den hade fungerat felfritt innan och visats ett par gånger bakom stängda dörrar för volontärer och organisatörer. Dom brydde sig inte om att rätta till felet och spela den igen utan gick direkt på röstningen.

Jag blev så nerröstad så jag var tvungen att ställa mig upp och därmed rösta på mig själv för att kunna se hur mycket stryk jag egentligen fick och det var mycket.

Jag fick senare höra att bandaren hade börjat strulat efter Polands film, precis innan min film. Kul.

Men min film var ändå inte den filmen som fick minst röster. Vinnarfilmen slaktade sitt första motstånd och det var bara två personer som ställde sig upp för den andra filmen. De två personerna var Jag och Åsa.

Utöver det så röstade vi för det mesta blankt.

Det tråkiga med "World Minute Movie Cup" är att min farsa skulle kunna plocka fram en Kalle Anka & Co, välja första bästa Skratt Fnatt skämt, göra film av det på sin mini-DV med sig själv i huvudrollen och sedan ha en god chans att bli världsmästare.

Om det finns annat intelligent liv i rymden så får vi fan hoppas på att dom inte får tag på dom här 30 filmerna för då är det inte omöjligt att vi får spendera resten utav evigheten som boskap. Speciellt när dom ser Svenssonfällan och förstår att vi redan är vana vid det men hellre skrattar åt clowner än att försöka göra något åt det.

Britterna som intervjuade mig om www.joeodd.com tipsade mig i vilket fall om en seriös 1 minuts festival i Kroatien och sen ville de 3 unga organisatörerna ha "Svenssonfällan" i en annan festival för studentfilmer i Warszawa och Åsa fixade så dom fick DVDn.

Här har ni den iaf, "Svenssonfällan" : http://kortfilm.headweb.com/sv/146739/svenssonfallan/

Vilka upplevelser som verkligen var roliga, intressanta och/eller lärorika:

Alla samtal med Åsa om allt ifrån genus frågor till varför man skrattar och gråter.

Att tillsammans med Åsa spekulera runt hur vi ska revolutionera reklamfilm.

Att ta stillbilder tillsammans med Åsa.

Att Åsa tillsammans med en tjej från Slovakien var dom enda tjejerna under 30 som representerade sitt land.

Att träffa så många underbara människor och bygga ut mitt nätverk.

Att bli intervjuade av Storbritanniens film och video förbund om vårt pågående projekt "The Stroy of Joe Odd", www.joeodd.com.

Att sätta upp och ge ut hundratals Joe Odd klistermärken, pitcha runt filmprojektet och få bra respons.

Att så många kom fram till oss och gav de svenska filmerna beröm.

Att två svenska filmer vann brons.

Att min nyfunne finska vän Sakari Mäkelä vann brons för sin film.

Att organisatörer, volontärer och 1-minuts-jurymedlemar kom fram till mig och gav mig beröm för min film som hade gått runt bland dom innan den officiella visningen.

Att det alltid var minst en person som snarkade under varje film.

Alla de bra filmer vi såg. "Rainbow Angel"(GER), "Klint"(GER), "Presidator"(GER), "Obsession"(EST), "Thibaut"(EST), "Crane Elephant"(KOR), "I just wanna confess my love"(KOR), "Abura"(GEO), "Gvido"(GEO), "The Village Fair"(SWZ), "Drawn To You"(SWE), "Bristningar"(SWE), "Untitled"(SWE), "Santo and the Others"(HUN), "Fahriddin"(UZB), "For better and worse"(FIN), "Lahti-Bollywood all night long"(FIN), "Flicker"(ENG) och "The Job"(ARG).

Att ölen vi bjöds på alltid var 6.2 - 8.2% alkoholhaltig.

Att träffa fem Letter, diskutera sovjet och hur många chefspositioner som än idag sitts på av rysstalande män som fortfarande vägrar lära sig Lettiska. Ger lite perspektiv på att inte alla pizzabagare i Sverige kan svenska.

Att stöta på fyra Polska fotbolls entusiaster i en gränd där dom gömt öl på ett ställe där vi nyss urinerat och sedan diskutera andra världskriget och dess konsekvenser för Polen.

Att ta en kopp kaffe tillsammans med en sjuttonårig Holländare på en sunkig strippklubb där alla stripporna var helt trasiga och snortade kemikalier helt öppet.

Att prata med en receptionist med nattskift i grannhotellets lobby om hur hennes pappa hade lämnat familjen, flyttat till USA, gift om sig och jobbat med att tillverka missiler för amerikanska regeringen. Och om hur dyrt det var att utbilda sig och att hon fått jobba som strippa i Irland för att kunna ha råd med sin utbildning.

Att diskutera en individs möjligheter i Sverige gentemot Polen med fyra påtända Polska gangsters på en drum'n'base klubb i en stad 3 mil norr om Gdansk. Han som skötte det mesta snacket kom fram till att det bästa med Sverige är dess geografiska plats, "No Russia, no German".

Att den drygaste, otrevligaste människa jag stötte på under vistelsen var en ung, blond, spritfet stockholmska som pluggade i Gdansk.

Att bli informerad om UNiCA av de unga organisatörerna.

Att sista dagen höra rykten om att det är något slags bråk mellan Sverige och UNiCA...?

Att ta sig ur Gdansks gamla stan, som är någon slags fasad för en kulturrik, välmående och vacker stad där vi och alla andra turister blivit placerade. Och få se det riktiga Gdansk som var rätt så fattigt, fallfärdigt och nerklottrat. Varför lägger dom så mycket pengar och energi på att göra en del av staden, där det endast vistas turister, så fin när andra delar av staden får Fisksätra att likna Saltsjöbaden?

Att på båtresan hem, 2 timmar från Sveriges kust, se en fiskmås komma vinglandes över havet i motsats riktning. Anledningen till varför man aldrig ser döda fiskmåsar är för att dom åker ut till havs när dom ska dö. Det var vackert.

Sammanfattning och slutsats:

Det var en väldigt lärorik och framförallt rolig upplevelse att få resa till Polen och UNiCA. Det känns bra att vara ung, svensk och filmare.

Ett stort tack till alla som sponsrat mig, SFV, UNiCA, Film I Halland och Katrinebergs Folkhögskola.

Jag har inget emot äldre människor. Man får vara gammal om man vill. Men att låta individer som är 15 år efter i tiden att styra och ställa är rent vansinne.

UNiCA kommer dö ut inom loppet av några år om ingen tar tag i styrelsen och jobbar för att släppa in yngre filmskapare och filmarbetare. I år röstades det fram en ny ordförande för UNiCA men även han var över 60 år och "en i gänget".

Jag kommer troligen inte åka på några fler UNiCA festivaler och känner att jag i och med denna text gjort mitt för att främja deras framtid.

Fridens
Robin Alexander

P.S. Finska deltagaren Sakari Mäkelä har massor av fina bilder från festivalen på sin hemsida.