Nu är festivalen slut. Alla har försvunnit förutom jag som försvinner imorgon.
Festivalen var inte vad jag trodde att den skulle vara, nästan inga ungdomar, bara pensionärer och en hel del dåliga filmer. Samt en jury som har ett väldigt konstigt omdöme.
Två svenska filmer fick i alla fall pris! Bristningar fick brons i den öppna klassen och Drawn to you fick brons i filmskoleklassen.
Konstigt nog gav det inget guld i Filmskoleklassen men 2 silver och 6 brons.. Samma sak gällde i öppna klassen fast där var det i alla fall 3 som fick guld.
En sammanfattning av vistelsen:
Roligast
När Robin och britten Hamish lurade i tre 15-åringar att man får magnetiska egenskapelser om man gnuggar sig mot stenbakat bröd, vilket ledde till att de satt och gnuggade sina fingrar mot en brödbit i tre minuter.
Intressantast
När vi, efter att ha kissat i en gränd, började samtala med fyra random polacker om hur kriget påverkat polen kl 04.00 på natten.
Mest frustrerande
När Alla bra enminutsfilmer blev utröstade i första omgangen och en dålig film tog hem priset. / Att vara en av Väldigt få unga tjejer och bli förbisedd.
Mest användbara
Att vi lyckades få en brittisk organisation att publicera en artikel om vårt kommande filmprojekt.
Mest ovärda
Alla turistgrejer och att det ständigt är 50 filmkameror i luften.
Mest otippade
Att vi träffade en ryss som känner Gunnar Fischer och bad oss ta med en vodkaflaska och ge honom.
Finaste
Att finnen och en av de polska volontärerna hittade varandra på riktigt.
Jag är glad att jag åkte hit och kommer definitivt hålla kontakten med några av dem som jag träffade här. Men jag åker nog inte hit igen. Ett tips från SFVs sida är att förvarna de unga som åker på festivalen hur det kommer vara, mest gamla människor och massa organisationstjaffs, då kanske man kan få en lite roligare upplevelse.
Unica känns mest som en organisation för en liten grupp människor som alla känner varandra och håller varandra bakom ryggen. De uppmuntrar inte direkt oss unga heller utan klappar oss bara på huvudet. Men faktum är att nästan alla filmskolefilmer var bättre än de från den öppna klassen. Tyvärr, men så känns det.
//Åsa